Singel in the city!

Jag kan fortfarande minnas den dagen... Första gången vi träffades, första gången våra ögon möttes..

På en tiondels sekund visste jag, det var HAN! Det skulle vara han och jag...
I efterhand har jag fått veta att även han kände exakt samma sak...

Det var lite som i en saga.. Kärlek vid första ögonkastet..

Från den dagen spenderade vi varje dag tillsammans.. och aldrig tröttnade vi på varandra, tvärtom växte vår förälskelse sig bara starkare till riktigt stark kärlek. Aldrig har jag älskat en kille så mycket och aldrig har jag känt mig så älskad.

Åren gick, vi flyttade ihop, vi pratade förlovning, vi pratade barn, vi pratade framtid, om att åldras tillsammans.... Vi var lyckliga!

Allt va så underbart, tills något gick snett.. flera saker den sista tiden faktiskt och tillslut orkade ingen av oss längre. Det tog ett tvärt och mindre trevligt slut.

Snipp snapp snut, där tog sagan slut.



Frågan är... När man redan upplevt sitt livs stora kärlek, kommer den sortens kärlek någonsin då komma tillbaka......? Eller är det så att har man haft chansen en gång så kommer den aldrig igen riktigt lika sann och stark......?