Självläkning och Mr M
Kategori: Allmänt
Efter en väldigt lång paus började jag fundera och rannsaka mig själv igen.
Egentligen tycks jag har svårt att känna ordentligt, på riktigt! Bortom allt tvivel!
Änsålänge hade jag inte känt något som det jag känt för Mr P. Och trots det var det så läängesen. Inte ens efter såhär lång tid.
Mr S har väl varit närmast hitintills, men ändå inte alls så pass.
Allt annat har mest känts som förvirringar.
Jag fortsatte min paus och mina funderingar och självläkande tills jag kände mig redo igen.
Jag började tillslut känna mig redo igen och jag började längta efter kärleken igen.
Jag försökte börja öppna upp mig lite igen, jag började dejta så smått igen.
Men ingen jag träffa kände jag någonting för. Antingen var de för omogna eller för allvarliga. Jag hitta de mest fåninga felen på de alla, men sanningen var den att jag bara inte kände något... inte ens lite för någon av dem...
Så, nu VILLE jag känna men kunde plötsligt. Jag hade stängt av för mycket och nu kunde jag inte öppna upp fullt ut igen.....
Då fick jag kontakt med en gammal klasskompis jag inte sett sedan över 10 år tillbaka.
Vi började snacka, han var trevlig.
Vi träffades över en kopp kaffe. Han hade mognat bra och väldigt fördelaktigt utseéndemässigt ;) Detta kunde ha potential! :)
Vi hade jättetrevligt och kvällen tog slut alldeles för fort.
Det visade sig att vi bodde ganska nära varandra och vi började umgås en hel del. Långa kvällar av fikor, middagar, filmkvällar. Det var väldigt trevligt och väldigt mysigt.
Men inget hände på det fysiska planet.
Jag började fundera på vad jag egentligen kände för honom.
Vi hade väldigt trevligt och mysigt tillsammans. oerhört avslappnat och naturligt. Som att det alltid varit så. Jag kunde längta efter att få träffa honom när vi inte sågs. Men var det som mer än vän, eller inte....?
Han verkade emellanåt vilja mer, men tedde sig väldigt blyg emellanåt. Kunde inte bli riktigt klok på om det berodde på blyghet eller ointresse.
Jag blev heller inte riktigt klok på vad jag själv tyckte och tänkte och ville med detta.
Han hörde iallafall av sig, -mycket. varje dag. Och vi sågs flera gånger i veckan.
Vi öppnade oss mycket för varandra, pratade om allt - saker ingen av oss annars delade med oss av. Vi kom varandra väldigt nära.
Men på det fysiska planet hände fortfarande inget. Oavsett om vi egentligen ville mer eller inte så hamnade vi på vännerskalan.
På väldigt många vis påminde han om Mr P och jag funderade även ibland på om det kuunde vara de likheterna som drog mig till honom.
Jag funderade fortfarande fram och tillbaka, för ibland trodde jag att jag ville ha mer, ibland bara visste jag inte. Men det flöt på som det gjorde och det kändes helt OK.
Oavsett om det skulle bli något mer eller inte så hade han öppnat upp mig igen på något sätt, för möjligheten att kunna något alls igen. Och det var en skön känsla :)
