Singel in the city!

Hur ska man idag kunna lita på folk i det så kallade kärleksspelet?

 

Alla jag känner är otrogna till höger och vänster som om det är på modet nu.

Flera killar jag träffat har visat sig ha tjej, och det tycks inte ta slut. Dessutom tycks respekten oss tjejer emellan inte längre existera då mina singeltjejkvänner slukar varje ny man jag träffar innan jag ens hinner bestämma mig för vad jag känner för honom..

 

Min största förälskelse någonsin träffade jag när jag var 20, han var 25, vi dejtade, eller ja näst in till var tillsammans, ca ett år. Vi umgicks med varandras vänner och familjer och jag har faktiskt aldrig känt för någon annan varken innan och framförallt inte efter, som jag kände för honom. Lycka varje sekund, pirr i magen, otrolig glädje och en förälskelse som man se i filmerna! Hans syster gillade aldrig mig, jag förstod inte riktigt varför förens hon en dag klämmer ur sig att fina fina Mr O, hennes bror, hade sambo sedan 4år. Skojade hon????? Tänkte jag. Men nej. Det stämde. Detta förklarade varför vi var hos mig oftare än hos honom. Det var dåligt emellan dem, han ville inte vara kvar, och hon reste mycket i sitt jobb och det var vid de tillfällena vi var hos honom, och jag intet ont vetande..

 

Detta är långt ifrån den enda upptagna kille som raggat på mig, ibland undrar jag nästan om det står en skylt i min panna "Upptagna män, se hit".

 

När jag väl som sagt träffar en bra singel kille, och några, framförallt en av mina singeltjejer, träffar honom, när vi är ute i större gäng, så tar det sällan mer än 3 minuter innan hon råflörtar upp honom. Visst har en en egen vilja, och uppenbarligen vill han inte vara med mig när han dagen efter accepterar hennes facebook förfrågan och de bärjar snacka, men skit i han. Hon ska föreställa en av mina närmsta vänner och det är oundvikligt att inte de killar jag träffar ska träffa henne. Hon är oftast den första av mina vänner de träffar, då hon och jag ofta är ute i vimlet och de ofta hör av sig o vill möta upp mig så är hon i princip alltid med. Känns tråkigt att det ska behöva vara så.

 

 

 

I helgen var jag medbjuden hem till en bekant till mig, en tjej som vi kan kalla Vera. Hon är nära vän med en tjejkompis till mig, så vi har setts några ggr men känner varandra inte så nära. Födelsedagsfesten hölls hemma hos henne och hennes sambo sedan 4 år, som jag aldrig träffat tidigare. (...trodde jag..). Vi kommer in i hallen och många har redan kommit. De flesta kommer ut i hallen och hälsar, vi står alla o pratar en stund innan jag går vidare in i vardagsrummet för att hälsa på övriga som satt där, och in kommer jag och ser en kille jag träffat lite till och från sedan vintras förra året, inget seriöst, mest flört o någon puss då o då när vi setts ute och hos n¨gra gemensamma kompisar vi har. Han har länge visat stort intresse för mig och våra samtal blir ofta lite intima, främst från hans håll. Men han är himla söt och trevlig, en riktig charmknutt. För en sekund var det kul att se honom, tills jag ser hans min när han ser mig, och jag inser att jag precis klivit in i hans hem. I han och hans flickväns hem, som jag nu var på födelsedagsfest hos... (!!!).  Till en början är han lite avvikande mot mig, men allt eftersom kvällen går och hans alkoholintag lika så, blir han mer och mer flörtig mot mig o drar med mig ut på balkongen för att prata och kommer in på massa känslor... Palla.... Jag orkade inte lyssna. Dagen efter skriver han till mig hela dagen om hur han vill träffa mig igen bla bla bla... detta nu TROTS att han nu vet att jag vet att han har sambo... .... ..... ....