Vid detta laget började jag fundera, försöka rannsaka mig själv.

Jag funderade över vad jag egentligen villa ha.. Jag var mitt uppe i en karusell där jag nästan på dejtat två totalt motsatta killar på en gång, båda som jag verkligen gillade på olika sätt, men flydde från när det väl blev mer på allvar..

Däremellan var det även mycket flörtande på gång på många olika håll och det hela hade börjat kännas som att jag jonglerade för många på en gång.

(Till och med en del av mina vänner började ha åsikter och kommentera om detta)

Var det så för att jag skulle slippa känna mig ensam som det var så mycket på en gång, vilket istället gjorde att det blev för trångt med känslor innom mig så att jag istället inte fick plats med att känna något alls?

Vad jag visste med säkerhet just då iallafall var att det blivit för mycket.

Jag förökte lägga ner och avstå män för ett tag. Det lyckades inte riktigt och det blev några flings här och där, men oavsett vem jag träffade kände jag ingenting.

Jag träffade, sårade och flydde.

Och allt där emellan började jag tänka på Mr P från mitt första inlägg igen, den enda killen jag verkligen älskat av hela mitt hjärta och känt så starka känslor för..

Jag började tro att jag inte kunde känna något för någon annan igen...