Singel in the city!

Hej! Här är jag! En toppentjej i mina bästa år. Charmig hopplös och alldeles.. alldeles singel.. Häng med på min resa genom singel-livets berg och dalbana!

En helg och livet.

Kategori: Allmänt

Det blev en blöt utekväll med Anni igår! Fördrinkar hos mig, vidare ut på klubben, drinkarna flödade från våra nyblivna vänner för kvällen, bra musik, mycket dans och mycket uppvaktning. En allt som allt, efter alla mått, en väldigt lyckad kväll.
 
Trots detta kände jag mig tom när jag kom hem till min ensamma lägenhet tidigt på morgonen. Ingen som redan sover gott att krypa ner till i sängen, ingen som nästa morgon frågade hur kvällen var.. Det hela börjar kännas meningslöst. Samma visa varje gång man är ute, jag börjar tappa gnistan. Ändå fortsätter man var-varannan helg, som om det är ens plikt.
 
Jag vaknade bara någon timme in, skulle behöva sova längre, men kunde inte. Tog en lång frukost framför tvn när min fina vän Hannah ringde och ville bjuda på fika. Sagt och gjort.
 
Innan denna dagen nått sitt slut fick jag veta att hon är gravid. Min fina vän och hennes fina man ska bli föräldrar. Jag började nästan gråta av lycka när hon berättade! Lycklig som om jag precis fick veta att det var jag som skulle få barn. De har kämpat länge, och är så värda detta. De kommer bli de finaste föräldrar! Jag ska skämma bort detta barn så otroligt när hon/han kommer!
 
Jag har själv längtat länge efter barn. En del av mig känner rädslan av att bli bitter smyga på. Inte nu på Hannah, kan bara känna sån enorm lycka där! Men när man ser och hör om alla 20-någonting-åringar springa runt och bli gravida till höger och vänster, utan att ens klara av att ta hand om sig själv, småtjejer och småkillar som leker mamma pappa barn tills de inser att det innebar så mycket mer än de trodde, och då hellre lämnar över barnen till alla andra omkring dem. Kan inte hjälpa att känna ett sting av avund, och orättvisa då. Jag vill inte vara en sådan person! Men kan inte hjälpa det..
 
 
Nu ska jag inte tänka på det längre iallafall, utan nu längtar jag som en galning efter mina fina vänners mirakel!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: