Röra.
Kategori: Allmänt
Mr R tröttnade på att finnas där utan att få något svar. Han gav mig ett ultimatum, han ville spendera sitt liv med mig, gifta sig med mig, skaffa barn med mig. Och han tyckte att jag velade fram och tillbaka. Vad kunde jag säga, det var sant. Jag ville inte såra honom, men betedde mig omedvetet egoistiskt för att få ha kvar honom i mitt liv.
Jag hade insett att jag tyckte sååååå mycket om honom. Jag behövde honom. Men jag ville inte vara med honom på DET viset som han ville. Och jag var säker på att om jag sa det så skulle jag förlora honom och det ville jag ju inte.
Det blev till ett stort tjafs. Jag var tvungen att förklara att jag inte ville det han ville. jag blev tvungen att släppa honom..
Runt samma tid hade jag och en gammal vän eller vad man ska kalla det hittat varandra vi internet.
Vän är väl kanske fel ord, våra storasyskon gick i skolan tillsammans och där såg vi varandra när vi va ganska små. "Barndomskärlek" har vi båda och våra föräldrar kallat varandra för vi blev "kära" i varandra då.
Därefter har vi aldrig haft någon direkt kontakt.
Men han råkade tyvär ut för en hel del trubbel, hamnade i helt fel gäng, sysslade med helt fel saker, droger och droghärvor stöld missahndel, åkte in och ut ur fängelse och blev på så sätt något ökänd på skolan under mellan och högstadie-tiden. Han var tråkigt nog så långt ner i skiten som någon kan komma.
Gymasietiden gick vi inte kvar på samma skolor, men det betydde inte att man slutade höra alla rykten om honom och se honom ute då och då. Han var helt fördärvad och man blev nästan rädd när han närmade sig för att hälsa på en. Det va tragiskt...
Nu år senare hittade han mig som sagt på internet. Han såg fortfarande ut som tidigare med sina smörka drag och tatueringar överallt, över hela kroppen på nästan alla ställen. Men någonstans kunde jag inte hjälpa att se den lilla oskyldiga snälla omtänksamma pojken han en gång varit när vi va små.
Vi började skriva lite med varandra, han berättade hur han tagit sig upp. Jag fick höra många historier.
Jag kände även hans föräldrar och pratade lite med hans mamma som var så stolt över hur han lyckats ta sig upp och ur all skiten.
Det var verkligen kul att höra!
En dag råkar jag möta på honom ute på stan på ett fik. När man ser honom är första tanken fortfarande att "honom skulle man inte vilja hamna ensam med i en gränd".
Men vi började prata och man märker snabbt att han är fortfarande samma genomsnälla givmilda person som han alltid varit. Hans har bara hamnat helt snett i livet pga av vissa tragiska omständigheter. Han otroliga snällhet och välvilja att hjälpa andra har säkerligen inte hjälpt honom på traven där..
Någonting uppstod där.
En känsla... inte av att vara kär eller så... Men två helt olika känslor, kombinerat till ett. En känsla av den här genomsnälla gulliga omtänksamma lilla pojken jag hade en "barndomskärlek" till, som är snällare än många andra människor idag, som han fortfarande hade innom sig som man bara ville ta hand om.
Samtidigt en konstig attraktion till hans farliga yttre, hans bad-boy-attityd och hans råa maktfulla drag han hade kvar, som på något sätt osade sex. Som ville han skulle ta hand om mig.
Jag vet inte vad det var, men något var det.
Vi inledde någon sort relation. Jag vet inte vad man ska kalla den. Jag hjälpte honom att hålla sig på rätt väg genom att lyssna, finnas där och ge honom bra råd.
Samtidigt som han hjälpte mig slappna av, och våga släppa loss lite mer!
Ena stunden såg jag efter honom som en mamma eller överbevakande flickvän, nästa stund såg han efter mig och skyddade mig som om jag var en hjälplös liten fågelunge.
I nästa stund hade vi galna stunder med det bästa vildaste sexet jag någonsin haft!
Det pågick intensivt över några månader.
Sen fick det vara över... Min familj och mina vänner var fruktansvärt oroliga för mig och varnade mig konstant. Han var fortfarande inblandad i massa farligt och genom att umgås med honom kunde jag råka riktigt illa ut.
Det var sant.
Men det tog ett tag innan vi la ner mestadels av vår kontakt. Han är fortfarande världens snällaste omtänksammaste, fast han har sitt farliga man inte vill bli inblandad i.
Vi är fortfarande vänner än idag, men inget mer.
Kort därefter råkade jag träffa på Mr U ute en fest kväll. Sekunden jag såg honom kände jag känslor för honom jag aldrig innan känt för honom tidigare. Åh nej tänkte jag bara!
Killen jag endast skulle vara KK med, som jag inte träffat på ett tag. Som absolut inte har några ambitioner i sitt liv. Som är en nonchalant player. Som plötsligt började få känslor för mig och ville försöka något mer. Som jag sa till att jag iinte ville något med. Som fortsätter vara den player han är och knulla rundor med sitt sexiga smile och charmigaste blick, står jag plötsligt och känner massa pirr i kroppen för.
Jag ska då alltid krångla till det för mig själv!!
Vi festade tillsammans hela kvällen, jag o mina vänner tillsammans med hans vänner. Men han verkade inte ett dugg intesserad av mig. Han var trevlig och pratade med mig, men inte mer än han behövde. han dissade mig nästan hela kvällen. Jag sökte hans uppmärksamhet så diskret jag kunde, det hjälpte inte mycket, eller rättare sagt inte alls.
Nu var det plötsligt omvända roller.
