Det var då Mr S gjorde entré i mitt liv.


Vi träffades över internet. På ett forum på internet där vi båda var inne och disskuterade angående ett debatt-ämne.
Helt oromantiskt och utan några som helst avsikter för något annat. Vi kunde vid denna tidpunkten inte ens hur den andra såg ut. Vi var många i disskusionen.
Han var intressant att diskutera med och det slutade med att vi fortsatte disskutera över mail. Vi kom in på andra ämnen och våra mail pågick i flera månader under en ganska lång tid.

Han visade sig lätt att snacka med och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi blev riktigt bra vänner, eller så gott som man kan bli över nätet. Kunde berätta allt för varandra även om våra liv. Han bodde i en mindre stad ganska långt från mig, han var skild och hade två barn boende hos sig varannan vecka. Inget som spelade någon roll då vi endast var goda internetvänner.

En dag utbyter vi facebook och då för första gången fick vi se hur den andra såg ut. Han såg trevlig ut. Inte riktigt min typ, eller någon jag skulle vända mig om efter på stan, men absolut inget fel att titta på.

Vår vänskap fortsatte både över nätet och i telefon. Vi började pratas vid allt oftare och det slutade med att vi kunde ligga och prata i telefon långt in på natten.

En dag frågar han från ingenstans om inte vi skulle kunna ta och träffas någon dag. det hade varit kul att ses i verkligheten efter de måånga månaderna av internet och telefon vänskap.

Jag var först lite tveksam.

Med tanke på det långa avståndet skulle det betyda lång resväg och en hel-helg.
Inte för att det kändes obehagligt eller osäkert på något sätt, vi hade kommit varandra så nära redan att jag kännde tillit till honom. Mer att jag dejtade runt lite här hemma och en hel helg kändes.. jag vet inte.. haha

Men efter en tids fundering kände jag också att det kunde vara kul att träffa honom på riktigt. Under vår vänskapstid hade jag hunnit fästa mig vid honom och tyckte riktigt bra om honom som vän :)

Sagt och gjort. Han körde de många milen upp till mig en helg.

Jag gick ut för att möta honom på parkeringen och medans han kom gående mot mig med världens största smile, kände jag en värme sprida sig i hela kroppen på mig.
Det kändes så underbart och rätt att ha honom framför mig och vi kunde inte avsluta vår först hej kram. Det kändes som vi känt varandra i evigheter och som om jag alltid haft honom hos mig. Som om vi var så nära, men varit ifrån varandra allt för länge och bara saknat varandra så enormt!

Vi tog en fika och pratade i timmar. På kvällen fick han träffa vänner hos mig och den natten var bara första natten han sov hos mig..
 
Den helgen började med vänskap men slutade helt oväntat med väldigt starka känslor och början på något nytt..