Mr Crazy!
Kategori: Allmänt
Det hinner inte gå så lång tid så träffar jag en ny... Jag letade väl nästan egentligen omedvetet..
Var inte van att vara ensam, hur skulle jag klara detta?? Helt ensam i en ny lägenhet.. singel.. Jag behövde någon, det var klassiskt rebound även om jag inte tänkte så när jag träffade honom....
Han va allt annat än min "typ" av kille.... Inte alls min typ till uteseéndet, inte riktigt min typ av person heller och alla som träffade honom va skeptiska. Inte till honom egentligen. Han va ur trevlig, charmig, glad positiv bra med sina ord - Så alla tyckte han va trevlig, men i övrigt matcha han mig egentligen inte alls, mer som en polare.
Men han var upp över öronen förälskad i mig och det kändes givetvis jättebra för mig, det var precis vad jag behövde just då. Och jag gillade ju honom också, så jag var inte bara med honom för att utnyttja eller så.. jag trivdes i hans sällskap o vi hade kul och det kändes tryggt och mysigt :)
Men efterhand börja han bete sig vääldigt svartsjukt och jag börja känna mig mer o mer kvävd... jag som dessutom precis kommit ut ur ett långt seriöst förhållande och skulle behöva space blev istället mer o mer inträngd. Jag hade dessutom förklarat för honom redan från början att jag inte var redo för en storsatsning just nu och han sa att han förstod.....
... Gjorde han?
Han börja prata om barn framtid giftemål att jag va hans prinsessa och att vi alltid skulle va tillsammans.... Och inte bara till mig, utan till alla andra.. Hans vänner, MINA vänner! Jag försökte diskutera med honom många gånger men det var som att prata med en vägg. Han blev klängigare och i ena stunden jätte krävande i nästa aggresiv....
Jag börja försöka "göra slut".. avlsuta det... Han förstod inte! Eller han vägrade förstå är väl mer rätt sagt.
Det gick mer och mer utför. Vecka ut och vecka in försökte jag få honom att förstå att jag inte ville träffas mer... När jag tillsut efter tionde gången fick skrika o springa i från honom med honom bokstavligt talat fysiskt hängandes fast vid mitt ben så började allt.
Månader av stalking, förföljelse, per sms, telefon, ute i verkligheten. Hot, gråt, hot igen, trakasserier.... Jag visste inte var jag skulle bli av.
Under några månader gjorde han mitt liv till ett helvete och jag mådde urkasst..
Efter några månader började det sakta avta och det inträffade mer sporadiskt.....
Det tog nog ett år innan jag inte hörde ett ord från honom igen, men däremellan inträffade det kanske bara 2 ggr i månaden - varannan månad mot slutet så det var inte så farligt...
Men han var iallafall inte min prins...
